Som framkommit tidigare här på bloggen så gör jag nu en test av Ford Fiesta ST, en busig liten bil på 180 hk.
Denna gång så tar Fiestan fram tigern i mig under en kvällstur på stan:
Jag kör genom Solna som till stora delar idag består av en massa vägbyggen. Hastighetsbegränsningen är 30 km/h och jag håller denna hastighet. Jag kommer fram till ett litet tillfälligt utlagt plastigt farthinder. Dessa farthinder är väldigt effektiva då det skakar rejält i bilen när man kör över dem. Ford Fiesta ST har väldigt hård fjädring så känns det förstås ännu mer i denna bil. Jag kryper sakta över farthindret och kör vidare.
Bakom mig har jag en taxi som hängt med ett tag. Jag närmar mig nästa farthinder och saktar ner. Taxin byter då till höger körfält, dundrar över farthindret och sen direkt tillbaka framför mig. ”Å nej, så där gör du inte mot mig och Fiesta ST!”.
Jag glider fram bakom Taxin som nu ligger framför mig. Det är rött ljus för de som ska svänga vänster vilket vi båda ska göra. Det blir grönt, raden med bilar kör åt vänster där vägen blir tvåfilig igen. Taxin byter till höger körfält och då passar jag och Fiesta på att flyga förbi. Straxt framför nosen på taxin svänger vi in i höger körfält för att ta innerspåret förbi framförvarande bil i vänster körfält, ja just det, lite fräck körning. Väl förbi båda bilarna återgår jag och Fiesta kvickt till vänster körfält igen och kör vidare fram till nästa rödljus där det redan står bilar och väntar. Det blir grönt och alla kör framåt. En glipa uppkommer i höger körfält och jag byter fil igen, jag ska nämligen straxt köra höger. Då kommer samma taxi flygande fram bakom mig för att försöka hinna köra om bilen i vänsterfilen som ligger en liten bit bakom mig , men taxin hinner inte ta luckan och blir istället kvar i kölvattnet bakom mig och Fiestan. Straxt därefter svänger jag höger och våra vägar skiljs.
Moget körande av två mogna förare eller hur? Jag behöver nog gå i terapi efter jag återlämnat denna bil 🙂
