Volvo V40 (kombi versionen) och Volvo S40 (sedan versionen). Denna bilmodell är nu riktigt billig att köpa begagnad för den som vill byta bil till en billig Volvo. Denna bilmodell såldes ungeför under perioden 1998-2004 (jag har inte de exakta årtalen). Jag själv köpte en V40 2.0T årsmodell 2000 och det är min bil som är på bilden. 2.0T var en lättrycksturbo på 160HK. Den var mycket körglad, alltså den var lättkörd, kvick i start och tog kurvor på en tryggt sätt. Körmässigt sätt ar detta den roligaste bil jag haft hittils i egen ägo. Jag sålde min 2004 efter att kört drygt 10.000 mil.
Materialkvalitén var väl sådär. Jag klagade flera gånger på en knarrande dörr inom garanti tiden. Felet uppstod i sommarvärmen då material har en förmåga att expandera. Efter ett par åtgärder lyckades Volvoverkstaden få ordning på problemet, troligen genom att rikta om dörren en aning. Officiellt hade de inte hittat felet och inte åtgärdat det. Man kunde se att dörren satt några mm annorlund jämte den på andra sidan. Men det funkade, tyst var det under resten av tiden. Blinkersglasen (gjorda i plast) hade en förmåga att spricka och få kondensdimma på insidan. De oranga positionsljusen som sitter på långsidorna fästa i stötfångarna hade också dålig kvalite. Det oranga glaset lossnade i mitt fall en gång, en annan gång sprack glaset så att det läckte in vatten med följd att lampan slocknade en gång. Dessutom åtgärdades ett trasigt svänghjul som hör till växellådan. Detta upptäckte verkstaden dock innan mig och åtgärdade 2 månader innan garantin gick ut, en mjuvaruuppdatering var också en del i åtgärden. Någon lampa i mittpanelen slocknade också under tiden jag hade bilen. Bilen är också bullrig innuti jämfört med Volvos efterföljare, å andra sidan betydligt tystare än en Ford Sierra som jag hade innan.
Rostskyddet var inte så jättebra, förvisso bättre än många 90-talsmodeller men inte lika bra som dåtidens V70. Min bil kallades in för extra rostskyddsbehandling och byte av gallret till frontluftintaget som pga av dåligt matchande material orsakade rostbubblor på många bilar runtomkring gallret på motorhuven. Rostskyddsmetoder sa att om man inte gör något mer med rostskyddet så kommer det märkes efter 5 år, lite längre tid tog de nog men sen kunde man se att det började krypa fram rost på många av dessa bilar.
Min summering av denna bil är: Tyvärr låg materialkvalité, tveksamt rostskydd men riktigt körglad (2.0T) och hyffsat packutrymme. Även om denna bil inte är perfekt så kan jag rekommendera den som ett OK köp till den som vill byta bil till en billig Volvo med trevliga köregenskaper. Det finns många av Volvos bra säkerhetsfunktioner i denna bil så som bra nackskydd i stolarna, ABS bromsar m.m. Fas II modellerna som kom i mitten av 2000 har också sidokrockkuddar.
Idag ligger bilen i prisklass 20.000 – 100.000:- Turbomodellerna kan lätt chiptrimmas och dessa riskerar nu att bli en riktiga undomsracrar som kommer att terrorisera landsortsvägarna många år framöver. Man kan också se och konstatera att många börjat Volvo V40 och S40 börjat rosta numera.
Lämna en kommentar