Stenskott på förarsidans sidoruta
Att få stenskott på vindrutan är ganska vanligt på vintern och våren innan vägarna är fria från väggruset. Däremot att få ett stenskott på sidorutan är mindre vanligt och det hände mig första gången på ett 25-årigt bilåkande. Jag kom körande på motorvägen och från höger sida kommer det upp en lastbil jämsides som antagligen hade varit och lastat grus vid ett vägbygge i närheten. Troligtvis lossnar en sten som suttit fast i lastbilens däck och träffar min sidoruta. Ett stenskott uppstår och initialt är det mindre än den ”klassiska” femkronan så jag hoppas på att det ska vara lätt att laga.
Eftersom detta är första gången jag råkar ut för en skada på sidorutan så börjar jag fundera på om det är samma procedur som vindrutan. Gäller försäkringen? Vem ska man kontakta? Märkesverkstad eller en glasverkstad?
Medan jag åker så spricker rutan upp och snart inser jag att lagning av stenskottet blir svårare och svårare då femkronan nu har passerats med råge. Med ett par stenskottsplåster som jag fick vid ett tidigare vindrutebyte så täcker jag hela skadan och hoppas på att det ska hålla i sig fram tills jag hinner laga den. Men snart inser jag att stenskottsplåstren inte hade så mycket effekt så nu ligger definitivt ett byte av rutan framför mig och jag börjar fundera på om det här blir dyrt.
På morgonen nästa dag bestämmer jag mig för att kontakta Carglass då jag bytt vindruta hos dem tidigare och de ligger nära mitt jobb. Sidorutor tillhör nog inte vanligheten hos glasmästarna heller då de endast hade dem på lager vid ett fåtal stationer. Men det var inga problem och på ett par dagar hade rutan kommit och jag kunde få den bytt på ett par timmar.
Det viktigaste, försäkringen gällde och jag betalade endast 1500 kr i självrisk. Den enda skillnaden som jag kunde se från originalrutan var att bilmärkets dekal inte fanns med. Så vill man att rutorna ska vara identiska kanske det är värt att byta hos en märkesverkstad men i mitt fall är en hel ruta viktigare samt att få den bytt där det sker smidigast för mig.
Skribent: Richard Ullstrand