När familjen var och shoppade i Kista Centrum så passade jag själv på att besöka bilhandlaren. Varför inte kolla om det går att göra en bildeal? Vår bil har gått 5500 mil och närmar sig 6000 mil service, det är den första lite större servicen som kostar några tusenlappar extra utöver normal service. Sen kommer på sikt bromsbelägg byten samt att däcken börjar slitas ner under 3mm gränsen där de tappar sitt värde. Så detta är en av de första milstolparna där man kan fundera på att byta bil. Vi har besökt en större nybilsåterförsäljare i Akalla/Kista industriområde som tillhandahåller flera bilmärken men inte Volvo som är vår inbytes bil.
Nybilspriset 2008 för Volvo V70II 2.0F låg runt 250.000-260.000kr vilket de såldes för. 2009 kom finanskrisen och biltillverkarna fick kämpa för sin existens då inte många ville köpa en ny bil. Volvo V70II 2.0F såldes då för ca: 230.000-240.000kr beroende på utrustning. Vissa ex var dessutom ännu billigare.
Bilpriser.se anger för V70 2.0F Kinetic + metallic: Uppskattat pris hos bilhandlare 150.000kr (Vår bil har även larm vilket inte var standard i Kinetic). Bilpriser anger sin prissättning enligt följande: Priset är det pris bilen säljs för hos handlaren och utannonserat pris kan vara högre. Skicket är normalt beroende på ålder och miltal. Bilpriser samarbetar aktivt med många bilhandlare som en del i värderingsprocessen. Bilhandlarna brukar dra bort 15-20% för inbytespriset enligt vad Vi Bilägare brukar ange. Bilhandlaren ska fräscha upp bilen samt tjäna en slant på att sälja den.
Uppskattat inbytespris borde alltså ligga runt: 120.000 – 127.500kr
Bilhandlarens inbytesvärdering. Först kollade de bilen. Sen fick jag intyga att jag hade reservnycklar, låsbult nyckel, lova att fixa ett stenskott på rutan (-700kr annars) m.m. Sen konstaterade vi gemensamt att bilen hade några repor/skador. Skadorna finns där men är mycket små enligt mig då de knappt syns från avstånd, besvärande enligt försäljaren som ville dra av 7000kr för detta. En bil som är 3 år kan knappast klassas lika som ny och några mindre skador/repor borde accepteras kan man tycka. Men bilhandlarna tar givetvis tillfället i akt samt säger att deras kunder minsann vill att bilen ska se helt ny ut hos dem. Men är det någon mer än jag som då reflekterar över att det på begagnade bilar ofta står deklarerat notiser om mindre skador som finns på bilen, och känslan av att den bilen inte direkt är billigare än en likvärdig bil bredvid? Jag tror att man ofta skaffar en motivering till en extra marginal här. Försäljaren kunde möjligen minska ner avdraget till 5000kr sa han. Detta tycker jag är mer närmare en realistisk summa för skadan, men fortfarande egentligen ett acceptabelt normalskick för en 3 år gammal bil. Men det är min egen åsikt förstås.
Inbytespriset enligt mig borde fortfarande ligga mellan 120.000-127500kr, skadorna borde dessutom helt eller delvis kompenseras med att bilen är extra utrustad med larm. Förvisso så värderas extra utrustning sällan men detta är en detalj som jag tror man bryr sig om även som begagnat kund. Om du har två bilar bredvid med och utan larm för jämförelse, vilken tar du? Som lägst borde det hur som helst bli 115.000kr. Vilket skulle vara ett ganska dåligt pris samt något jag absolut skulle gå vidare med till flera återförsäljare med först för möjlighet till ett eventuellt bättre erbjudande.
Det erbjudna inbytespriset från bilhandlaren: 90.000kr som kanske skulle kunna bli 95.000-100.000kr om de nyttjade sina kontakter med andra handlare. Troligen märkeshandlare för Volvo, som ligger ett par stenkast bort. Men det var inget han kunde lova dock. 90.000kr kändes som en rejäl smäll på käften! Det motsvarar en värdeminskning från 230.000kr ner till 90.000kr på 3 år och 5500mil. En värdeminskning på 61%, Volvos värde varar inte hos denna försäljare minsann! Tänk de som inte köpte denna bil under kampanjperioden, de lär knappast bli gladare.
Förklaringen: Säljaren förklarade det låga priset främst med att Coca Cola har 500 likadana bilar på väg ut i andra hands marknaden. Dessa bilar kommer förstås inte till dem men de är väl rädda att vår bil ska bli stående hos dem. Året 2009 såldes det rekord lite bilar i Sverige, då går det inte ihop att det skulle vara extra många bilar till salu på andra hands marknaden. Lika många bilar som säljs per år borde troligen även omsättas på begbils marknaden minus de som skrotas. Det flesta nybilsköparna är ju inte ofta samma personer som kör dem till skroten. Bara att nämna Coca Cola exemplet var dessutom en ren förolämpning mot mig då försäljaren klassar mig/kunden som en liten och oviktig person.
Min spekulation: Jag tolkar bilhandlarens erbjudande som att de helst inte vill ha vår bil i inbyte helt enkelt. De är inte märkesåterförsäljare för Volvo. Vi är i en långdragen ekonomisk kris som har påverkat bilmarknaden i år negativt. Etanolbilar är också ett mer osäkert kort idag, men detta är förvisso redan upptaget i bilpriser.se värderingen. Men å andra sidan, etanolen är så pass billigare sedan ett år tillbaka så vissa säger att det vuxit ett intresse på andrahandsmarknaden för just etanolbilar.
Summeringen: Inget bil byte denna gång. Frun som anslutit från shoppingen och deltagit i affärsförhandlingen gav betyget: Jag sätter inte min fot hos denna handlare igen, säljarens visitkort åkte i papperskorgen direkt när vi kom hem. Jag vill väl inte göra riktigt lika hård bedömning men vem säger emot frun i sådana här situationer? Nej, jag tror vi behåller bilen i tills den är 5 år vilket blir nästa anhalten för övervägande av bilbyte. Fast nu är jag lite nyfiken vad en märkeshandlare skulle ge i inbytespris. Vi får väl se om jag har tid att kolla upp det.
Uppföljningen: Tre dagar efteråt ringer bilförsäljaren upp mig. Frågar om vi tänkt över besöket och fortfarande har intresse av att byta bil. Jag säger nej vi är inte intresserade. Säljaren frågar om det finns någon speciell anledning till detta. Ja, inbytes priset för vår bil var inte bra säger jag. Han frågar vad jag tycker att min bil är värd, och jag säger precis som när vi var där. 150.000kr minus 15-20%. Samt att avdraget på 5000kr känns sådär, men visst skadan finns där och man kan ju diskutera vad som är normalskick och inte. Så han frågar då om han kan ordna 115.000kr för bilen genom att förmedla bilen vidare direkt till annan handlare, är jag då intresserad. Jag och min fru har dock under dessa dagar kommit fram till att vi har en av världens bästa och säkraste bilar och att vi inte riktigt är redo att släppa den ännu för en koreansk bil, så jag tackar honom så mycket men säger nej vi återkommer i sådana fall. Så från 90.000 till kanske 100.000 för att sluta på kanske 115.000kr, ja så kan det gå ibland. Men det känns som att man leker med mina pengar som på dagis.
Försvar till bilhandlaren: Bilhandelsbranschen är tuff. Det är bilhandlarnas rätt att köpa och sälja bilarna till vilket pris de önskar. Alla bilhandlare jobbar olika och är specialiserade på olika saker. Bra och dåliga erbjudanden förekommer hos alla handlare och styrs av deras dagliga aktuella situation. Idag kanske erbjudandet inte var bra för oss, men imorgon med andra förutsättningar så kanske de hade erbjudit en bra affär istället.
För oss som ska byta bil gäller det sen att vara pålästa och säga nej till dåliga erbjudanden för att leta vidare istället. Att byta bil kostar pengar men bättre att behålla bilen än att göra en dålig affär. Men det är frestande när man står där och tittar på de sprillans nya blänkande skönheterna.