Från Stockholm till Göteborg är det ca: 50 mil, denna resa görs i Sveriges billigaste familjebil, Dacia Lodgy. Dacia Lodgy är en sjusitsig familjebil som är knappt 4,5 meter lång. Det bästa med denna bil är kanske storleken. Lodgy är stor och rymlig, det är högt i tak och gott om plats för passagerare. Åker man sju personer så är det dock begränsat med utrymme för packning. Priset på bilen i Laureate utförande ligger på ca: 131.000 kr inklusive backradar och 7″ touchskärm med inbyggd GPS. Här finns det möjlighet att byta bil till en billig och rymlig familjebil om man är beredd att dra ner på kraven lite.
Bilen vi kör har en 1,2 liters motor på 115 hk (med kamkedja) från Renault. Motorn känns pigg att köra i stadstrafik. På motorvägen är den inte så kraftfull men den går tyst och fint. Vrider man ratten snabbt höger och vänster några gånger i låg fart så upplever jag att bilen känns ganska ostabil, vilket till viss del beror på den långa hjulbasen. I högre fart får man hålla i ratten stadigt.
Den inbyggda GPS:en är lätt att programmera, vill man göra en rutt med flera stopp kan detta också ställas in enkelt. När vi åker mot Göteborg så är vädret ljust och fint, detta gör att GPS:bilden knappt syns. Vi konstaterar att GPS:en är väldigt känslig för ljus. GPS:en skulle haft en mer ljusskyddad placering eller ljusstarkare skärm. Tyvärr tar detta bort en del av nyttan för GPS:en vilket till och med kan bli en riskanvändning när man försöker skugga skärmen med handen för att se bilden.
I början när jag kör bilen så hade jag svårt att kunna sträcka ut vänster ben då utrymmet bredvid kopplingspedalen var begränsat. Jag letade efter reglage för att justera stolen i höjdled men kunde inte få till det. Till slut tog jag fram manualen och där stod det, det var en spak som jag dragit flera gånger i redan utan att det hände något. Jag stiger ut ur bilen och tar tag igen, vips så åker stolen upp. Det var så att man kan inte ”pumpa” upp stolen när man sitter på den som på många andra bilar utan att man får helt enkelt ta och lyfta på rumpan innan man drar i spaken.
När jag väl hittat en betydligt bättre körställning så åker man bra i bilen även under längre sträckor. Det enda är att när man kört över två timmar i sträck känner jag att jag får ont i axlarna. Det finns inget armstöd på höger sida och det som finns på vänstersida i dörren kommer för långt ner när jag justerar upp förarstolen för att sitta högre upp. I motorvägshastighet vill man inte få svaj på bilen på grund av den något ostabila styrningen, så två händer på ratten är det som gäller om det ska kännas tryggt. En paus då och då blir nödvändigt vid längre resor för att vila axlarna, men detta är något man ändå bör göra oavsett vilken bil man kör.
Halvvägs till Göteborg stannar vi till vid Dinners restaurang i Ödeshög. Här åt hela familjen på två vuxna och tre barn för 324 kr, och då var det inte hamburgare utan vanliga rätter som kycklingfilé och pasta. Resan går sen vidare mot Göteborg.
Man måste stanna i Gränna när man kör till Göteborg. Vare sig man gillar polkagrisar eller inte så måste man köra in i Gränna. Detta är en fin stad och följer man skyltarna så kommer man ner till hamnen som är värd en paus och bensträckare. Gillar man polkagrisar stannar man förstås vid någon av de många små affärerna som alla göra egna polkagrisar direkt i butiken.
Väl framme i Göteborg så summerar vi Dacia Lodgy enligt följande:
- Rymlig, alla åker bra i bilen med enda begränsningen för mig som förare som får ont i axlarna efter lång tids körning.
- GPS bilden är svårt att se vid ljust och soligt väder
- Stereon låter helt okej och är lätt att hantera via touchskärmen samt med rattreglagen.
- Bullernivån i kupén är hög vid motorvägsfart.
- Motorn går tyst och fint och känns pigg i hastigheter upp till 70 km/h.
- Farthållare finns inte, dock finns fartbegränsare som inte ger så mycket glädje enligt mig.
Nu återstår att köra vidare Dacia Lodgy i centrala Göteborg, mer om detta kan du läsa här.