Nu har vår nya Renault Megane 1,6 dCi gått 100 mil, ja faktiskt inte mer än så ännu. Det är ännu lite tidigt att dra några större slutsatser, några detaljer kan jag ändå delge. Motorn är den största behållningen, som dessutom har kamkedja. Utrymmena är också goda.
I vintermörkret så är instrumenteringen ganska mörk. Det är inte speciellt mycket med lysande detaljer i bilen. Alla knappar och viktiga funktioner är förstås upplysta men generellt så är det sparsamt. Ford Focus är raka motsatsen, speciellt med Sony stereon. Då är det som att åka runt med en julgran i bilen, trivsamt. Hur man nu tycker om Renault diskreta belysning kan nog variera, en del tycker att det är skönt. Jag tycker att det varken är mer eller mindre än vad man behöver. Bose edition har kraftiga dörrbelysningar som lyser upp rejält när man öppnar dörren.
GPS:en har slutat att växla mellan dagbild och kvällsbil automatiskt, det är fortfarande inställd på detta har jag kollat. Just nu är det bara kvällsfärgerna som visas hela tiden. Kanske är det så att det för närvarande är för mörkt ute även under dagtid. Det visar sig.
En detalj som är irriterande som jag inte tänkt på innan köpet är att värmen till stolarna sitter på stolskanten. Man ser inte vad den är inställd på utan man får dra ratten fram och tillbaka för att ställa in den, den har tre värmelägen. Det stora problemet med detta är att passagerarens värmereglage inte kan nås av mig som förare. Så jag kan varken slå av under färd och inte heller slå på värmen om jag är på väg att hämta någon när det är kallet. Detta är förstås inte så pass allvarligt att jag skulle avstått att köpa bilen.
Vad som är bra är motorn. 1,6 liters dieselmotorn i Renault Megane går jättebra. Den är väldigt tyst för en diesel och lagom kraftfull. Det enda är att den är väldigt stark direkt från låga varv. När jag går från att ha kört en bensinbil och tillbaka till vår egen bil så blir det ibland ett par ”skutt” framåt innan jag blivit påmind om det starka dragläget.
Bortskämd blir man snabbt av parkeringssensorerna, backkameran och inbyggda GPSen. Speciellt parkeringssensorerna fram är underskattade, dessa aktiveras per automatik i Renault Megane, vilket de inte gör på alla bilar som exempelvis på Ford Focus. Då faller nyttan bort lite grann. Det är speciellt parkeringssensorerna jag haft nytta av dagligen. Det enda minuset är att ljudet i stereon inte minskas när sensorerna börjar jobba. Har man högt ljud på stereon så hörs inte parkeringssensorerna. En del andra bilar sänker ljudet per automatik vilket är lite smidigare. Men å andra sidan så har jag ju för det mesta normal ljudnivå på radion och då är det inget problem.
Det är så att ju mer genomtänkt programmering bilarna har och ju mer samkörda alla funktioner är så funkar det bättre. I Renault Megane så funkar alltså vissa saker bättre och vissa saker lite sämre. Ett märke där alla detaljer ofta är väldigt bra samkörda är i Volvo, men så kostar bilen också lite mer.
Bose stereon rockar på, ljudet är väldigt bra. Det jag saknar är något mer dynamik/djup i ljudbilden. I denna stereo är ljudet aningen kompakt men det är ändå imponerande bra med tanke på högtalarnas lilla storlek. Bose stereon krossar ändå de flesta bilstereos utom Volvos ”Premium Sound”.
Jag blir dock ofta bemött med skepsis från kollegor som inte riktigt har förtroende för Renault, men om de ger 5 års garanti och om de visste att bilarna skulle gå sönder för ofta så skulle Renault riskera att gå i konkurs och därmed aldrig ge garantin från början. Denna version av Megane har också funnits ett tag viket ger fördelen att den genomgått barnsjukdomar, och nackdelen att den är lite omodern avseende vissa mindre detaljer. Motorn är dock absolut inte omodern utan hittills den bästa dieselmotor jag kört i denna mindre och bränslesnålare motorklass.
Jag kör nu vidare och återkommer med rapporter vartefter.