En annan resa än med bil denna gång; Jo, man kan ju faktiskt åka på andra sätt också. Denna gång blir det test av Norwegian flygbolag, Londons tunnelbana, Gatwick Express, Southern och Londonbuss typ dubbeldäckare.

Vi har just gjort en familjeresa till London vilket var en mycket trevlig upplevelse om man bara bortser från hotellet. Här kommer en sammanfattning av hur det var att åka till London och att färdas i London.

london 2013 big ben

Flyg Arlanda – Gatwick airport London

Vi hade bokat reguljärflyg med Norwegian tur och retur utresa onsdag och hemresa tisdagen därpå. Valet av resdagar skedde efter flygpriset. Utresan var smidig. Vi försökte först checka in via automat men den krävde registrering av passen. Vi lyckades inte klura ut hur vi skulle göra detta. Vi begav oss istället till den manuella incheckningen som gick snabbt. Flyget åkte i tid. Inga problem alls. Resan på drygt 2 timmar var hanterbar även för vår femåring.

Hemresan blev något struligare. Vi gick först förbi incheckningsdiskarna till Easyjet där det var enorma köer och någon sa i telefonen att de nu stått och väntat i kön i två timmar, snart skulle deras plan gå. Easyjet personal kom dock ut och ropade efter resenärer till vissa flyg som troligen fick gå före i kön. Hos Norwegian var det istället helt tomt vid incheckningen turligt nog, detta hade också delvis en förklaring. Man var tvungen att använda en incheckningsautomat. Det fanns dock personal vid automaterna som hjälpte till vid behov. Denna gång funkade det bra och passet behövdes inte registreras i maskinen. Vi fick ut våra boardingpass, men det visade sig senare att stolsnumren saknades. De hade visats i automaten men jag kom inte ihåg vad det stod i efterhand då detta normal också brukar skrivas på boardingpasset. Vid gaten påtalade jag problemet, jag ombads vänt en stund. Personalen fick fram stolsnummer precis innan man öppnade för ombordstigning. I planet hade en person redan satt sig på vår plats, denne hade inte heller nummer på biljetten och hade för sig att de sagt detta stolsnummer. Men vid en annan eftertanke så kanske det kunde varit rad 26 istället för 28…han flyttade dock på sig väldig artigt. De flesta hade nog fått sina nummer på biljetterna fast några familjer kom också på planet utan att veta var de skulle sitta. Personalen informerade om att flyget ändå inte var riktigt fullbokat och att det skulle säkert ordna sig. Vilket det också gjorde utan jätteproblem turligt nog. Sen flöt hemresan på bra.

Gatwick till London

Till London Victoria station åkte vi ett tåg kallat Southern. Detta motsvarar vårt eget pendeltåg. Resan tog ca: 15 minuter längre tid men kostade nästan häften så mycket som Gatewick Express. Det dåliga med tåget var att det inte fanns plats för resväskor och jag fick därmed stå bredvid dem under den cirka 45 minuter långa resan.

På hemresan från Victoria station till Gatwick flygplats tog vi istället Gatwick Express. Den var dyrare men hade bra plats för resväskor och man åkte i bekväma stolar. Vilket kändes skönt då vi under förmiddagen gått omkring på Oxford Street med alla vår väskor för den sista shoppingen innan hemresan.

The Sub (London Subway)

Tunnelbanan. Vi åkte mycket med Londons tunnelbana. Vi köpte 4 stycken 7 dagarskort, ett barn åkte gratis på grund av åldern. Men någon barntaxa blev det inte för då krävdes det att vi hade med oss fotografier som skulle tryckas på deras “Oystercards”. Oystercard är deras tunnelbanekort som precis som i Sverige används för att passera automatiserade spärrar. Det var högljutt på Victoria station och personalen satt bakom fönster och pratade via mikrofon och högtalare. Det var extremt svårt att höra på grund av dåliga högtalare, omgivningsljudet och personal som pratade dålig Engelska. Jag gav upp försöket att få till en barnkortslösning och bad att få köpa fyra kort till full taxa istället, vilket gick bra.

Tunnelbanan är väldig bra markerad med tydliga skyltar och instruktioner. Tar man sig bara tid att läsa hela tiden i gångarna så är det inget problem. Vi åkte bara fel en gång på en vecka.

Har man småbarn så bör man dock ha god koll på dessa. Dessutom finns det några hållplatser där mellanrummet mellan tåg och perrong är väldigt stort. Är man inte observant med småbarn där så kan det lätt gå illa. Lite obehagligt faktiskt.

Åker man en stor familj så ska man inte stressa att gå på tåget. Vänta hellre på nästa tåg om ett redan står inne när ni kommer till perrongen, tågen under dagtid kommer väldigt ofta. Det kan vara mycket folk som rör sig och när dörrarna stängs så slår de igen hårt och snabbt vilket vi fått erfara. Det finns därmed risk för att någon blir kvar på perrongen. Ha alltid en förgjort plan på hur ni går på tåget gärna vuxen både först och sist. Samt hur ni går av tåget. Ha också en plan för om någon ändå blir kvar på tåget eller perrongen.

Londonbuss

Vi fick också till en resa i en klassisk Londonbuss med två våningar, resan gick till Harry Potter museet. Det var ingen vidare resa i busen då rutorna snabbt immade igen och det gick inte att se ut alls, de flesta somnade i bussen under resan på drygt en timme. Sätena var inte direkt anpassade för långresor. Bussens inredning var gjord för hårt slitage och det mesta var avskalat och känslan var att det var gjort i rejält tåligt material.

London är en trevlig stad, man åker inte till London för att sola och bada. Man åker till London för att shoppa, gå i stan och se klassiska byggnader, attraktioner och äta gott. Ingen som jag pratat med har bott på ett bra hotell, finns det bra hotell så lär det vara mycket dyrt. Det var också väldigt mycket med folk på gatorna och i affärerna, trots att det inte var någon speciell säsong.

About The Author

Driver BytaBil.net med målet att bidra till lättläst information kring köp och ägande av bilar

Lämna en kommentar

Din e-post publiceras ej