Då var dagen till slut kommen. Vår Volvo V70 2.0F årsmodell 2009 är såld till Upplands Motor i Akalla. Priset blev inte speciellt roligt, 105.000 kronor. Trösten är att Svenska bil som bland annat är återförsäljare åt Kia artigt vist att de helst inte ville ta emot bilen och gav ett betydligt lägre bud. Inköpspriset i finanskrisens värsta botten var 220.000 kronor. Värdeminskningen under 4,5 år och 6700 mil blev 115.000 kr, 17 kr per mil motsvarade värdeminskningen. Riktigt dåligt för en Volvo. Tänk då de som köpte samma bil för 250.000 kr vilket var normalt straxt innan finanskrisen. En viss del beror på att det är en etanolversion som värderas 10.000 kronor lägre. När jag sålde min V50 var det tvärtom etanolversionen 1,8F var då värd 8000kr mer i inbyte trots att den dessutom kostade betydligt mindre i inköp än den 2,4 version jag hade. Etanoltrenden kom starkt och försvann lika starkt. Lika snabbt blev det istället diesel som blev populärt som dessutom till och med anses vara miljövänligt helt plötsligt.

Slutomdömmet av Volvo V70 2.0F:

Starka sidor:

  • Komforten, både i framsätet och baksätet.
  • Stolsvärmen i baksätet
  • Luftutblåsen till baksätet
  • Bilen är tyst, låg bullernivå i kupén
  • Lastutrymmet
  • Stereon
  • Användarvänligheten

Dåliga sidor:

  • Stolstyget T-tec. Katastrofalt dålig kvalité. Dessutom har Volvo sålt denna i exempelvis V50 som extra exklusivt material i den dyrare Business varianten. Addition som jag hade på V50 hade istället plysch/tyg kombination vilken jag tycker är mycket bättre. T-tec materialet är dock väldigt lätt att hålla rent och är mycket fuktavvisande. Det som är dåligt är att materialet spricker efter två vintrar. Jag fick först klädseln utbytt en gång på garanti men två vintrar senare så var sprickorna tillbaka igen.
  • Seg ratt. Ratten är mer trögstyrd än de Volvo V70 som säljs idag. Styrningen är också lite vinglig och en viss båtkänsla kan upplevas när man kör bilen. Denna förstärks av att fjädringen är mjuk, vilket å andra sidan gör bilen väldigt komfortabel att åka i.
  • Centrallåset gick sönder på en dörr och kostade drygt 5000 kr att laga, alldeles för tidigt.
  • Etanolmotorryckningar uppstod efter en längre tids körning på etanol. Försvann dock efter ett par månaders körning på bensin, men med vetskapen om att ett bilbyte så småningom skulle ske så ville jag inte chansa. Sista året gick bilen därmed enbart på bensin.
  • V70 är stor och lång vilket gör att man inte kan ta alla parkeringsluckor i stan.

Trots bristerna så kommer bilen ändå bli saknad. Det kändes lite tungt att lämna in bilen och bilförsäljaren tröstade mig med orden “Vi kommer hitta en ny ägare till din bil!”

Jag åkte sen iväg med Byta Bil Bloggens nya långtestbil. Som ni nu kanske listat ut så är det inte en ny Volvo. Men den är ändå bättre på vissa delar jämte V70 2.0F, som motorn till exempel.

Volvo V70 II 2009

Lämna en kommentar

Din e-post publiceras ej